Om det vore så enkelt att förklara en tennisarmbåge genom att säga att en sådan bara drabbar tennisspelare så skulle förmodligen fler människor slippa det stora obehaget som en sådan för med sig. Tyvärr är det inte så enkelt. En tennisarmbåge drabbar – så klart – tennisspelare i en stor omfattning; men den kan även drabba vanliga personer som exempelvis snickare, personer som spelar golf, baseball eller exempelvis en tyngdlyftare.

Gemensamt mellan dessa är att man håller i något och att man gör detta vid upprepade tillfällen; en snickare som dagligen använder sin hammare och håller denna i samma grepp får lika stor chans att drabbas av en tennisarmbåge som en professionell tennisspelare. Greppen är i sak liknande och de mindre rörelserna i kombination med trycket gör att fästen till senan som styr handleden och fingrarna blir inflammerad. En inflammation som måste läka ut och som inte kan – till skillnad mot andra inflammationer – kan botas med exempelvis Voltaren.

Nej, en tennisarmbåge är annorlunda på det sättet och handlar om tendinos; ett slags slitage i senfästet. Hur vet man då att man darbbats av en tennisarmbåge? Jo, det finns några tydliga symptom som kan påvisa en tennisarmbåge och dessa enligt följande:

  • Smärta vid utsidan av armbågen och på undersidan av handleden.
  • Svårt att greppa saker.
  • Ont vid vridning; exempelvis då du ska skruva med en skruvmejsel.
  • Blir öm vid armbågen samt har svårt att sträcka ut armen.
  • Problem med att greppa och hålla i exempelvis ett paket med yoghurt.

Vila viktigt för att läka en tennisarmbåge

Samtliga dessa punkter är tecken på att det kan handla om en tennisarmbåge och för att få denna skada bekräftat så är steg nummer två att man besöker en sjukgymnast. Skulle denne säga att det handlar om en tennisarmbåge så är det också denne som hjälper till med rehabiliteringen; en rehabilitering som till mångt och mycket innebär vila samt ett personligt utformat träningsprogram. Gällande tennisarmbåge – och en liknande skada kallad hälsporre – så gäller det uteslutande att vila och låta – som devisen lyder – tiden läka alla sår. Man kan nämligen inte påskynda processen.

Vill man bli bra – något som ca 90 procent av alla drabbade blir – så måste man också lyssna på kroppens signaler och inte försöka forcera fram ett för tidigt datum för att, så att säga, slå in det första serveesset eller den första spiken på arbetsplatsen. Vila, tålamod och ett personligt utformat träningsprogram av en sjukgymnast är den bästa medicinen mot en tennisarmbåge.